Moderaternas kamp om de kvinnliga väljarna fortsätter. Inte alla kvinnor, utan de som har ett arbete. Jämställdhet omfattar alltså en begränsad del av kvinnorna. Vilka (om några) män som omfattas framgår inte. Pssst: jämställdhet handlar om kvinnor och män, men det kanske tas upp i kapitel 2 i kursen för Dummy för jämställdhet.
Jä(M)ställdhet handlar om pengar, att köpa röster. Kvinnor ska ha lägre skatt och mer pengar i plånboken. Mer cash idag, fortsatt usel pension. Mer cash, fortsatt ojämlikhet. Mer pengar trollar inte bort ojämställdheten i hushållet och i övriga samhället.
Skattesänkningar tas någonstans ifrån. Fredrik & Co har varit väldigt tydliga vart de går för att fylla på pengalagret: till sjuk- och arbetslöshetskällan. Källan som aldrig sinar eftersom man strama åt ännu lite hårdare för grupper som inte kan värja sig. Och tänka sig, gruppen sjuka består (bestod, snart är ju ingen “sjuk”) av en majoritet kvinnor. Potentiella M-väljare?! Inte det.
Kvinnorna är inte korkade. De vet att de också kan bli sjuka, arbetslösa. Och faktiskt, Reinfeldt & Co, kanske de rentav är solidariska gentemot de grupper som just nu fått se sina plånböcker ätas upp av Alliansmalen. Kvinnors löner måste höjas, absolut. Men inte genom att ge med ena handen och slita tillbaka med den andra.
I valrörelsen 2010, satsar Moderatera på 300 000 hembesök. Oj, vilken underbar siffra att räkna på! Lite korta nedslag:
En fika på 1 timme = 300 000 timmar.
Hembesöken sker under 90 dagar = 3333 besök/dag.
Besökstiden varar mellan 8-18 = 10 timmar
He(m)uppgift: 1) Hur många hugade Moderater krävs det för att genomföra 300 000 hembesök under valrörelsen 2010?
2) a. Hur många av hem(be)sökarna lider av trötthet och nedstämdhet 20 september? och b. Hur många av de besökta väljarna lider av kroniskt politikerförakt 20 september?
3) Hur många väljare vill ha en Moderat eller Kristdemokrat knackandes på dörren (observera att inga negativa tal är korrekta, även om det förefaller logiskt)
Kan vara på sin plats med tips för hur man undviker röstfiskande politiker
– Marita –
Känns det inte som om vi har hört receptet förut? Fler skattesänkningar och satsningar på ökad trygghet för kvinnor. Jag kan ärligt säga att åren under alliansen har varit mina absolut hårdaste där jag år efter år fått mindre inkomster – men så är jag egenföretagare också och vi finns visst inte. Man räknas bara som egenföretagare om man har råd att anställa. Och trygghetssatsningen har vi visst också hört förut: fler poliser, hårdare straff, åtgärder så att kvinnor ska känna sig tryggare utomhus (sker inte större delen av våldet mot kvinnor inomhus?) och stöd till kvinno- och brottsofferjourer. Men också med satsningar på våldsamma män och ökade kunskaper om mäns våld mot kvinnor. När och hur är det tänkt att det ska ge resultat och ökad trygghet? Kunskaper i all ära, jag är ett stort fan av kunskaper som vapen mot okunnighet, men man kan inte forska bort våld mot kvinnor. Inte ett ord om strukturerna som vidmakthåller de våldsamma männens kvinnosyn och kvinnornas förtryck. (Eller samma typ av våld som även drabbar män.)
Den stora frågan är: Kommer kvinnorna att gå på det här, eller predikar M för de redan omvända? De försöker vinna kvinnorna (kvinnorna med arbete och hyfsad inkomst, vill säga), medan C flörtar med stadsborna och lovar förändringar som finansministern snabbt mer eller mindre refuserar. Anar vi redan en spricka i alliansen? C lär påstå att de ska börja sin valkampanj redan nästa vecka – tänker de kuppa bort M och vinna deras väljare?
Även om fikat bara vore 20 minuter skulle de nog få lite brådis med att genomföra dessa 300 000 besök. Vem kom på den idén? För tankarna till uträkningen om hur tomten skulle få hålla en hastighet som gör att han helt enkelt går upp i partiklar för att hinna besöka alla barn på julnatten… Men det är ju en saga, också.
Fast jag vill ha en moderat eller ännu hellre en kristdemokrat som knackar på. Då behöver jag inte vara den som trampar in på deras revir i valstugorna, utan de söker min kontakt. Åh, vad särskilt Kd skulle få förklara för mig varför jag skulle rösta på något parti som kunde innebära en regeringsposition för Kd. Detta vedervärdiga medeltidsparti som fortfarande anser att jag som lesbisk inte är lika mycket värd som min straighta granne vore så roligt att ställa mot väggen. MIN vägg. De som inte anser att jag borde få gifta mig (även om jag nu får det…. HAH!), eller bör få samma rättigheter som maken eller makan till någon av motsatt kön. M skulle ha en hel del att förklara med hur det kommer sig att “rädda människorna från utanförskap” kunde sluta i “störta de svagaste och sjukaste i fördärvet”. Så skulle det ju inte bli, sa man. Det skulle “bli så braaaaaaaa”. Tanken var god, lät bra i alla fall. Fler i arbete, fler som bidrar till att alla kan få det lite bättre. Inga onödiga sjukskrivningar. Men det behövs ju ett vettigt genomförande. Och just den här tanken hade mått bra av en mer realistisk skala för vad som är “arbetsförmåga” och inte. Det var väl en bagatell man inte orkade ägna nämnvärd energi åt. Resultatet är fruktansvärt, och fler slogs ut. Vi tackar för insikterna inför valåret 2010.
Hej Callisto
Visst är det en saga, förmodligen ur samma samling som de 100 000 jobben.
Sant, enligt värdekonservativa är Du är inte lika mycket värd som jag som hetero. Och jag som ensamstående med barn är inte lika mycket värd som kärnfamiljen Svensson. Fast Du och jag är mer värda än kvinnan på flykt som inte har rätt att föda barn på ett svenskt sjukhus. Måste vara himla jobbigt att ha värdeskalor att placera människor på.
Du kan ju bjuda in M och/eller KD för en fika, ta tiden så ser vi hur många sekunder varje hem får. Om Du får ngn sekund alls av KD?
Hej Lisa
Undrar också hur detta ska gå ihop, som trygghetssatsningen för unga kvinnor som utsatts för brott. Öhh, alltså problemet är mäns våld: mot kvinnor o andra män. Man undviker kärnan som vanligt, undviker strukturerna. Som vanligt.
Nä, intresset för de mindre egenföretagen lyser med sin frånvaro. Det är medel eller storföretag som gäller, precis som Du skriver: de som kan anställa.
Vad inte regeringen verkar begripa är att kvinnor i offentlig sektor ser och känner av stora neddragningar på sina arbetsplatser. Ju fler arbetslösa, desto mindre skatteintäkter, desto tajtare för offentlig sektor och i slutänden: stora problem de anställda kvinnorna (minskad arbetstid, mer arbetsuppgifter och minskad bemanning). Så det känns som ett misslyckat projekt att försöka vinna över dessa kvinnor.
Ha de bra
Marita