Använder snart e-legitimationen för att deklarera på nätet. Jag och många andra. Vi genomför ständiga transaktioner över nätet. Miljarderna rullar mellan våra datorer och alla är involverade, såväl myndigheter som individer. I september måste vi däremot gå till en vallokal. För att säkra våra demokratiska rättigheter, finns nämligen inga säkerhetssystem. Sägs det. Däremot appceteras ett valsedelssystem som har osäkerheten som signum
Låt oss rösta på nätet, skriver Eric Erfors. Det har också flera tusen gjort, flera tusen som påverkat vilka valfrågor Fi ska driva. Vaffö är det då på detta viset, Eric förklarar:
Jag tror att de etablerade partierna säkert önskar ett högre valdeltagande, men under förutsättning att rösterna tillfaller det nuvarande oligopolet i riksdagen.
Motståndet mot nätröstning bygger delvis på rädslan för att marknaden blir mer jämlik och rättvis. Plötsligt skulle ju alla olika valsedlar finns i varje väljares dator, som Feministiskt initiativs.
Benny Andersson sponsrade Gudrun Schyman med en miljon kronor under EU-parlamentsvalet förra året för att: “berätta om hur man kan gå tillväga när färdigtryckta röstsedlar saknas.”
Vi svenskar bär med oss självbilden om att vi lever i en av världens mest utvecklade demokratier. Men även den svenska solen har sina fläckar: våra val diskriminerar systematiskt mindre partier och nykomlingar. Vore detta en normal marknad hade konkurrensverket ingripit med kraft.
Det är partierna själva som betalar och distribuerar valsedlarna till Sveriges alla tusentals vallokaler och det är lätt att förstå den frustration Gudrun Schyman och företrädare för andra småpartier känner. Fair play? Knappast
Medan makten undviker att säkra demokratin, fortsätter vi att betala och delta i en valcirkus med miljoner valsedlar som aldrig används, valsedlar som kastas eller göms undan och med förvirrande information om hur manröstar på blank valsedel. Säkert maktrevir kräva osäkra system.
– Marita –
Lämna ett svar