Otäck makt

Pengar, mod och konstvisioner. Kanpert med pengarna och övriga två ord hör inte alls hemma i Göteborg. Vad håller vi på med i Göteborg, frågar Ingrid Norrman. En högst relevant fråga som handlar om beröringsskräcken inför Elisabeth Ohlson Wallins fotografier.  När Världkulturmuséet lät religiösa fundamentalister sätta lämplighetsagendan. Ingrid beskriver hur Sveriges andra stad förhöll sig till Ecco Homo-utställningen:

När debatten om Elisabeth Ohlsson Wallins Ecce Homo-bilder började kampanjade GT:s kultursida för att utställningen skulle visas i Göteborg, på den tiden en av de mest homofientliga städerna i landet.
Ingen kulturinstitution tog upp tråden.
Tack vare prästen Bengt Inghammar visades bilderna till slut digitalt i Annedalskyrkan

Och nu är Göteborg alltså där igen. Runt om i landet höjs röster för att ansvariga ska avgå. Viktigast måste vara att hbt-fobin avgår och aldrig rekryteras igen. Det handlar inte om enskilda personer, utan om en struktur av diskriminering. När Christer Sturmark  avslöjar vilka som konsulterats inför Elisabeth Ohlsson Wallins utställning, visar det sig att det är samma religiösa företrädare/förbund som cashat in skattepengar av Ungdomsstyrelsen.  Olika religioner, men samma hbt-fobi. Olika religioner, samma hbt-fobi och  med en mycket otäck makt över samhälleliga institutioner.

HBT-Sossen om “Världskulturmuseet vill inte göra upp med bilden av Göteborg som en bögknackarstad”