Lars Einar Engström (med boken “En sexist bekännelser”) skriver på Aftonbladet Debatt om sexism och rasism. Att knyta ihop begreppen med utgångspunkt från värdet: att se sig som mer värd känns mycket relevant och viktigt. Blir alldeles matt när han hänvisar till nätundersökningen där det anses värre att blir kallad “feminist” än “rasist”. När feminist är något som betyder lika värde och där rasist är precis det motsatta. Då är det illa. Riktigt, riktigt illa.
Men jag håller inte med Lars Einar om att vi inte skall ge rasisterna uppmärksamhet. Tvärtom skall de placeras i strålkastarljuset och svara på hur de vill bygga ett framtida samhälle. Hur de ser på jämställdhet, på välfärdssystemet, på miljö, på arbetsmarknad osv osv. Och media måste ta sitt ansvar: ge vardagsrasismen ett ansikte och banka hål på mytbildning och ryktesspridning.
Verkligen otäckt att man småfnissande kan titulera sig som “lite sexistisk” och “smårasistisk”. Som att man är stolt över att vara kränkande, att vara översittare, förtryckare. Ingen skulle väl få för sig att leende säga, “tja lite mobbar man väl emellanåt, det hör ju liksom till”. Eller?
– Marita –
Jag (antifeminist) anser att feminismen och rasismen bygger på samma tankekonstruktion, dvs. ett kollektivt synsätt och där kön/hudfärg görs till någon slags bedömningsgrund av människor och hur man ser på världen. Extremt olycklig om ni frågar mig. Rasismen och feminismen har olika mål men bygger på samma tanke.
Att feminismen utgår från en kollektivt synsätt, är ju för att män som kollektiv helt enkelt har mer makt. Det är ju inget påhitt, utan kalla, krassa fakta.
/Marita
…precis som rasisterna säger att vissa människor med annan hudfärg är överrepresenterade inom viss brottslighet…
Rasisternas, liksom feministernas, påståenden om dessa kalla fakta ska man inte försöka slingra sig undan genom att hävda att statistiken skulle vara fel (för det är den inte) utan genom att hävda att det inte är bra att dela in människor i kön eller ras. Det är indelandet i sig som är problemet. Där gör feminister och rasister samma fel.
Både Du och jag vet att det är social ställning som är avgörande för hur brottsstatistiken ser ur. En statistik där just rasisterna (ex. SD:are) är överrepresenterade. Jämför man sedan hur brott ser ut fördelat på kön, vet vi ju varthän vi hamnar.
Målet är att inte behöva dela upp i vare sig kön eller i etnicitet. Den dagen vi slipper det, råder det lika värde oavsett kön, oavsett etnicitet. Men tills dess är det nog tyvärr nödvändigt.
/Marita
Män som kollektiv. …Men vi är inget kollektiv. Jag är man och har ingen nämnvärd makt. Antonia Ax:son Johnson eller Margot Wallström har makt. De är kvinnor. Feminismen har sina goda poänger men också sina dåliga. Talet om jämställdhet. X antal kvinnor här eller där överskuggar numera klassbegreppet vilket är illa. Det blir inte bra eller rättvist för att X antal kvinnor sitter i en bolagsstyrelse. Jag blir inte upprörd över att en kvinnlig direktör tjänar mindre än än manlig.
Kollektiv används för att synliggöra diskriminering, inte för att peka ut enskilda individer. Inom alla kollektiv finns det personer som har mer makt än normen, ex Nyamko Sabuni med ett ursprung i Afrika. Kollektivet invandrare och kvinnor har sämre förutsättningar än normen infödda svenskar och män. Så att hon har en maktposition innebär ju inte att problemet inte finns kvar hos de andra grupperna.
Tror att klassbegreppet begränsar för mycket tyvärr, därför måste man se till både klass, kön, etnicitet, funktionshinder, sexuell läggning. Men klass är absolut viktigt, men det räcker inte till som enskilt begrepp.
Jag blir upprörd om en kvinnlig direktör tjänar mindre för att hon är just kvinna.
Klassbegreppet är väl snarare tydligare eftersom kollektivet är mer heltäckande. Ingen i arbetarklassen är direktör för ett företag t.ex. Även fortsättningsvis kommer jag nog inte att bli förbannad för att en kvinna “bara” har 50000 mer imånaden än jag.