Valfrihetens tyranni

När Ella Bohlin förklarar att hon aldrig ställt upp om hon visste att Alf ville till Bryssel (?), blandar hon korten rejält.  Åker berg- och dalbana i en argumentation å ena sidan och en motargumentation å andra sidan (stundtals samtidigt) om gubbkupp och jämställdhet och frihet och …:

Den svenska jämställdhetsdebatten blir lätt så otroligt begränsad, antigen köper du vänsterperspektivet som utgår från en kollektivistisk människosyn och kräver kvotering, tvångsdelning av föräldraförsäkringen och andra stolligheter eller så är du emot jämställdhet! Politiken kan och ska inte kapitulera från sin roll som opinionsbildare och normgivare. Om vi vill ha ett samhälle med valfrihet och möjlighet för människor att påverka sina liv kan vi inte förbjuda människor att välja “fel”. Newsmill

“Stolligheter”…..? “Valfrihet”….? Om vi lämnar de vuxnas tjafs om föräldraförsäkringen och utgår från barnen: är rätten till pappan (om han finns) stollig?

Och den snart ihjälkramade valfriheten. Den hyllade valfriheten som ingen vågar peta på. Valfriheten som kastas in i var och varannan argumentation från borgerliga politiker. Någon är emot? Icke – alla ropar “ja” eller håller käften för att inte hängas ut som planekonomikommunister. Men det s.k. fria valet kan också vara en tyranni: i samma stund som vi väljer något, ratar vi något annat. Pappor som väljer arbete, väljer också bort sina barn. 

Det ställs krav i parti och minut på allt och alla.  Från både höger och vänster. Från vaggan till graven.  Men fortfarande daltas det med föräldraansvaret under beteckningen “valfrihet”.  Trams, ja rent av stolligt.

 Läs även andra bloggares åsikter om , ,

– Marita –

No Comments

veronicasvard

Tröttsamt. Som om familjen inte vore ett kollektiv? Och någon får gärna förklara för mig hur det går att uppnå jämställdhet genom att hålla mammor kvar vid spisen för en liten veckopeng.

Reply
Fior i Västra Götaland

Hej Veronica
Håller absolut med: “kollektivet” sägs tillhöra “vänstern”, där också vi placeras då o då…samtidigt som kärnfamiljen är kollektivet personfierat (eller kollektiviserat..:). Och “individen” som kramas av högerkanten saknar sällan ett specifikt kön (manligt). Iaf om det handlar om “frihet” i samma andetag.

/Marita

Reply
svalin

Det är ganska anmärkningsvärt att kvinnan fortfarande ses som den primära föräldern och förutsätts ta mest ansvar. har man skaffat barn bör båda parter lägga ner tid och engagemang i barnen.

Reply
Fior i Västra Götaland

Hej Svalin
Ja, verkligen märkligt. Bra beteckning på mamman som primär förälder. Mamma primär, pappa sekundär.

/Marita

Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *