Fi vill att alla heltidspolitiker ska praktisera ute i verksamheterna. Och inte några timmars fikande med personalen. Utan jobb. I städet, i köket och på avdelningen, ca 14 dagar per år. Ett sidbyte från arbetsgivare till arbetstagare. Ett krav som verkligen känns befogat i en tid som denna.
Det är ju regionval om 2 veckor. I löftesfloden syns bl.a. JÅ Simonsson (s) som lôver att inte sälja några sjukhus. När Simonsson var ansvarig för psykiatrifrågor, slaktades behandlingshem inom psykiatrin, som Källan i Vänersborg. Viktig vård man inte ens ville sälja, utan skrota. Slänga bort.
Moderaterna ska bli “bästa arbetsgivaren”och strax efter kommer Juholt som menar att bemanningen är ett av de största problemen i vården. Jodå, det vet alla som arbetar i regionen. Inte “bara” vården, även städ, kök, transport etc har minimal- eller underbemanning. Anställda som gärna vill att Juholt också berättar det för sina kollegor, som (s)tyr regionen.
Men så förbaskat tyst (utom hos Fi) om de medarbetare som finns, men bara för en stund. Stunden runt 1 år. De timanställda som regionen sparkar innan de hamnar på LAS-listan. Så slipper regionen undan sitt ansvar som arbetsgivare. En strategi som regionservice (transport, städ, tvätt, kök, IT) använder. Timvikarier rings in, ibland mer än 40 h/vecka. Jobbar och sliter på arbetsgivarens begäran. Sedan får de veta att de “jobbat för länge”. För länge. Inte för dåligt. Inte för lite. Istället för bra och för mycket. Och då var det slut. Finito. En slita ut- och slänga bort-mentalitet, som Stina Svensson twittrat om. En del toppchefer får sparken med saftiga avgångsvederlag, när de utfört ett undermåligt jobb. Timanställda får sparken utan en spänn, när de utfört ett bra arbete.
Jag skriver Feministiskt Initiativ på en blank valsedel. Inte för att jag kan, utan för att jag måste.
Lämna ett svar