Skilja sig. Ingen självklarhet

Gudrun Schyman svarar Linda Skugge att hon blandar ihop kärlek och konsumtion. Att en skilsmässa visst kan vara lycklig. Sant. Veronica menar vidare att skilsmässa kan vara ett uttryck för en feministisk handling:

Hur många medelålders kvinnor vaknar inte upp efter hemmafru-åren och inser att de missade både karriär, pension och respekt från samhället?

Sant.

Gudrun:

Friheten att skilja sig kräver ett visst mått av samhällelig solidaritet, om den ska gälla för alla, i praktiken.

Sant.  En frihet vi tar för självklar.  Så självklar att Newsmill levererar det ena debattinlägget efter det andra i ämnet.  Men det är det inte.  Hade Linda Skugge varit maltes och insett att äktenskapet var en kvinnofälla, tja synd för henne.  Västerländska, civiliserade Malta förbjuder skilsmässa, såväl olyckliga som lyckliga.  Som eu-land delar vi tak med övriga eu-stater. Och jag är rädd att vi snart delar säng med dem också. En bädd av törnen, av HBT-fobi, av abortförbud. Och förbud mot skilsmässa.  För den fundamentalistiska lobbyn är stark. Mycket stark.

På Malta är man alltså fortsatt gift. Punkt.   I jämförelse väger dock frånvaron av skilsmässomöjligheter lätt.  Malta blockerar internationella förhandlingar som faktiskt handlar om kvinnoliv. Eller snarare -död. Just nu pågår FN:s årliga möte om kvinnors rättigheter, CSW (Commission on the status of women). Och som vanligt råder preventivmedels- och abortskräck. Ett hinder som gör att det varje dag dör 200 kvinnor  i en osäker abort. En halv miljon kvinnor årligen dör i samband med graviditet och förlossning.  Ändå ser länder som Polen, Malta och Irland, avhållsamhet som lösningen. Länder som därmed försvagar Eu:s röst . Ett hot från fundamentalistiska religioner som Kirsti Kolthoff och Gudrun Schyman tidigare pekat på.

Så fortsätt debattera. Njut av att vara gift och att kunna skilja sig.  Om man vill. Njut av att ha skilt sig. För att man kunde.

– Marita –