Vårdbiträdet i egenskap av lågavlönad kvinna kramades under valrörelsen, hon hade ju fått det så mycket bättre med Alliansen. Men kärvänligare borde man istället varit med läkarna och övriga välavlönade:
Om alla jobbskatteavdragen räknas ihop, det vill säga steg ett till och med fem, har vårdbiträdets skatt sänkts med 1.754 kronor per månad och läkarens med 2.181 kronor i månaden. DN
Idétorka menar Wetterstrand och Ohly om fortsatt jobbskatteavdrag. Tvärtom. Istället är jobbskatteavdraget en genomarbetad plan med många bottnar, helt i linje med de två principerna om att Hungriga lejon jagar bäst och att Ta från de fattiga och ge till de rika. Att dessutom lönerna hålls i schack, är grädden på moset. På så sätt bibehåller lågavlönade grupper sin usla pension, sin låga grund för a-kassa och sjukpenning. Men då är kramarna tyvärr slut.
Jobbskattavdraget på ca 12 miljarder ska finansieras. I Maine, USA, balanseras statsbudgeten genom nedskärning av medicinsk hjälp åt fattiga, samtidigt som de rika får…just det: skattesänkningar. Om de rika blir rikare, tror man att det boostar ekonomin. Samma idéer här som där.
Arbetslösa och sjuka har hittills betalat skattesänkningarna, de mäktar inte med att boosta de välbeställda en gång till. Så vilka betalar kalaset: hur mycket mer av vår välfärd kastas in i skattesänkarbrasan?
Lämna ett svar