Pinsamt, bedrövligt och kränkande

Läser om en misshandlad kvinna. Ett klassiskt exempel. Tyvärr. Kvinna misshandlas i nära relation, skyddar mannen och går tillbaka. Misshandeln upprepas.  Skam och skuld. Det vet alla som arbetar med misshandlade kvinnor. GT Alla som har kunskaper och insikter om våld i nära relationer, vet.

Alla kvinnor kan utsättas för misshandel i nära relation. Det finns ingen säkerhetsmarkör i form av utbildning, yrke, socialgrupp etc.  Kvinnan jag läser om är vänsterpartiets kommunalråd Marie Lindén som utsatts för upprepad misshandel. Ett fruktansvärt trauma. Som om det inte vore nog med slagen, ifrågasätter både distriktsordförande Elise Norberg Pilhem och vice ordförande Mats Pilhem (gifta eller annat släktskap?) “förtroendet” för Marie Lindén.  Elise Norberg Pilhem säger:

– Jag blir nästintill chockad, jag trodde inte de hade en relation längre GT

“Chockad”??? Brist på förtroende??? För att inte Marie ringt distriktsordförande och berättat? Chockad i detta sammanhang, måste man väl vara över det faktum att Marie genomlidit ett veritabelt helvete.  Brist på förtroende är nog vad och en och annan väljare känner inför Vänsterpartiet Göteborg syn på våld mot kvinnor i nära relationer.

Sedan kallades det till krismöte för att diskutera frågan:

– Det är en del som måste bli bättre. Det måste vara ett ömsesidigt förtroende.
Elise Norberg Pilhem berättade att hon talat med Marie Lindén både före och efter mötet.
– Hon har gett en förklaring om hur hon tänkt och reagerat som jag accepterar.
Man var överens i distriktsstyrelsen om att stötta Lindén.
– Vi var väl inte helt överens i början av mötet men det kändes bra att vi kunde enas. GT

Jag begriper  ingenting. Marie Lindén har misshandlats, om och om igen. Och problemet är att Marie inte berättat om misshandeln för sina partivänner, inte berättat att hon återupptagit relationen med mannen?!  Herregud, en misshandlad kvinna vill ofta inte ens veta det själv. Inte tänka tanken att hon slagits, sparkats, kränkts. En misshandlad kvinna bortförklarar, ger sig själv skulden, förtränger, förminskar.

Självklart måste distriktsstyrelsen (och alla andra) stötta Marie, utan att det krävs ett möte “för” och “emot”: “guilty  or not guilty” Ett möte som ikläder sig rollen som domstol.  Pinsamt, bedrövligt och kränkande.

– Marita –