Rasism är inte “bara” den kränkande motsatsen till mänskliga rättigheter. Det är dyrt också, enligt SvD: “Det hotar dansk tillväxt”. Danska storföretag kräver nu stopp för de negativa tongångarna i invandringsdebatten bland danska politiker.
Intressant. Undrar hur mycket Sverigedemokraterna, om de får makt över debatten, skulle kosta det svenska samhället.
Klokt att mota Jimmie & Co i grind, för såväl hjärtat som plånboken.
Jag undrar också hur mycket en inskränkning av yttrandefriheten skulle kosta det svenska samhället?
Christer,
Inskränkning av att yttra vad?
undrar
Marita
SD har fått makt över debatten. Kanske inte så konstigt att FI missat det, då de ju står utanför både politiken och verkligheten.
Vad som kostar enorma summor är den exempellösa massinvandringspolitiken. Gör inte SD vad de kan för att kartlägga de kostnaderna objektivt under denna mandatperiod, så blir jag besviken på dem. Men det ska de nog fixa, mandatperioden har bara börjat.
Patrik,
“Räknat”? Det är just vad Danske Folkeparti gjort. Men nu kommer räkningen på räkningen.
/Marita
Fi i Västra Götaland: “Inskränkning av att yttra vad?”
Exempelvis av att yttra sig negativt om en ohämmad invandring, och de ghetton med alla sina problem som växer fram i spåren av den, och vad det kostar svenska skattebetalare när det tar i genomsnitt 7 år för en nyanländ invandrare att komma i arbete. Att undanhålla svenska folket en öppen debatt ifråga om invandrings- och integrationspolitik och de verkliga kostnaderna för den är varken demokratiskt eller i samsvar med yttrandefriheten som faktiskt också är en mänsklig rättighet.
Christer,
Det som verkligen undanhålls är att Europa inklusive Sverige behöver fler människor, inte färre. De humanitära skälen att öppna gränserna är solklara. Men även av demografiska skäl.
SD-land kännetecknas av kyla och mörker, för att sedan dö ut pga av för få medborgare. Istid, helt enkelt. Om SD nu inte lyckas göra en Hitler och uppmana svenska kvinnor att föda fler barn – väldigt många fler barn:
“Målet: föda fler ”svenska” barn
Syftet med Sverigedemokraternas familjepolitik är ytterst att ”svenska” kvinnor ska föda fler ”svenska” barn. Så här skrev Katarina Bengtsdotter på SD-kvinnornas webbplats i maj 2008:
“Självklart kan vi i Sverige föda det antal barn som behövs för att garantera vårt kommande behov av arbetskraft. Detta skulle dock kräva att vi var villiga att ändra våra liv och levnadsmönster och sådant är som bekant inte alldeles lätt. Vi skulle behöva satsa mer på familjen och mindre på oss själva som individer. Sverigedemokraterna kommer att vidta politiska åtgärder för att underlätta ett stort barnafödande i landet”. Källa sverigedemokraterna.de
Historiens vingslag ekar och det luktar illa. Väldigt illa.
/Marita
Kära Marita
Jag är helt enig i att SD’s politik inte är ett alternativ till dagens havererade invandrings- och integrationspolitik. De är inte mycket bättre än islamisterna när de anser att det sekulära samhället istället ska bygga på kristna värderingar, och hotar därmed samma värden och friheter med sin värdekonservativa syn. Deras nationalistiska agenda och protektionistiska syn visade de senast igår när de inte var beredda att stödja folket i Libyen militärt som enda parti i riksdagen.
Frågan är bara om vänsterns identitets- och bidragspolitik är ett bättre alternativ när vi blir allt färre som ska föda allt fler som blir allt äldre. Och om du menar allvar med att Sverige behöver mer produktiva människor bör man också erkänna att invandrare ifrån Somalia, Irak och Afghanistan, som ofta saknar grundläggande utbildning, får vissa problem att konkurrera på en arbetsmarknad med en ungdomsarbetslöshet på 25%. En vänster som tidigare slogs för allas likhet inför lagen oavsett kön, etnicitet och trostillhörighet vill idag snarare att människor ska särbehandlas just på grund av sådana skillnader. I likhet med SD’s värderingar kan man också här känna historiens vingslag. Men de för oss ännu längre tillbaka i historien till det feodala ståndssamhället där människor behandlades utifrån samhällsklass, etnicitet och trostillhörighet och inte som likvärdiga individer med samma rättigheter och skyldigheter, samt sorterades utifrån grupptillhörighet och inte utifrån individuella förmågor, karaktär och personliga egenskaper. Jag gillar faktiskt inte lukten av det heller.
Men det finns ingen anledning att välja mellan pest och kolera när det finns ett mer humant alternativ som vi liberaler representerar. I likhet med Kanada, som ofta framhålls som ett föredöme med sin vällyckade integration, anser vi att försörjningsstödet inte ska vara ett livslångt bidragsberoende utan en omställningsförsäkring, och att språkkrav samt elementär skolgång är ett minimikrav för att alls kunna fungera i ett högteknologiskt och avancerat samhälle. Vi menar nämligen att äkta solidaritet bygger på ett ömsesidigt förtroende mellan givare och tagare, och erbjuder invandrare möjlighet att försörja sig själva och sin familj utan ett oändligt skattefinansierat bidragsberoende. Vidare tar Sverige idag med sina nio miljoner invånare emot en tredjedel (!) av hela EU’s asylkvot vilket saknar alla rimliga proportioner. Var finns solidariteten mellan Sverige och EU-länderna i den frågan, och var finns solidariteten mellan tredje världens ledare och deras eget folk, och klarar lilla Sverige ensamt av att axla hela världens problem utan att själv gå under för trycket?