Bara i debatten, inte på riktigt

Alltid samma visa när arbetslöshet debatteras av dem som har jobb med trygghet och bra betalt.  Alltid är den arbetslöse, den felande länken. Som  inte matchar. Som måste lockas med jobbskatteavdrag för att masa sig upp från soffan. Men som vet att jobben bara finns i debatten men inte på riktigt.

Från riksdagens talarstol till verkligheten är det ljusår. Ändå är det just där, i riksdagen, som avgörande beslut om jobben fattas. Där och i kommuner och regioner/landsting.

Antalet jobb inom barnomsorgen har rasat med 78 000 sedan 1990 trots att antalet barn i förskoleåldern i stort sett är oförändrat. Och en betydligt större andel av barnen har idag kommunal barnomsorg. Så har antalet barn i förskolorna ökat med cirka 200 000. KA

Oavsett kulör på regering, är budskapen övertydliga. Barn är inte viktiga. Förskolepersonal…? finns väl för att inte ungarna ska springa bort. Så vad ingår i den sk välfärdens kärna? Inte kan det vara skolan, uppenbarligen inte barnomsorg eller vård. Kanske betyder välfärd, att färdas väl, egentligen gräddfil?

Till sist från dem alla, till oss alla:

-Det ska löna sig bättre att arbeta än att röka och supa, sade Borg. GP

Gäller såklart inte de som tjänar 33 000 kr när nu brytpunkten flyttas. De kan röka, supa och jobba. Om det nu känns som något önskvärt.

/Marita

Stockholmsdrakar om vårdbudget och överskottet:

Svd DN

Inget att läsa om vårdbudget och jämställdhet

2 Comments

Fredrik Lundkvist

Fint att ni bloggar på igen! Det är ett bra sätt att nå ut. Och jag tycker om att läsa det ni skriver. Ett par saker oroar mig dock med detta (och några andra inlägg) – först tänkte jag att det kanske mest handlar om detaljer – och det är det – men detaljer kan ju också vara en del av ett sammanhang.

Jag vet att många inom F! tänker att det man gör, skriver, tänker är unikt, radikalt, progressivt. Det är inte ovanligt med förstärkningsord som “unikt” eller “historiskt” när F! beskriver sin egen historia och politik. Det är förstås bra med den pionjär-känslan, andan, jävlar-anamman. Det är om inte annat rätt kaxigt. Men det finns också faror i perspektivet att man själv är ensam företrädare för den progressiva linjen, det mest radikala perspektivet (eller för den delen; sanningen, fakta på sin sida etc) – medan alla andra är patriarkala (om än kanske i viss varierande grad?), konservativa, korrumperade eller kanske bara okunniga och föraktfulla.

Detaljerna jag tänker på är dels synen på makt i resonemanget om att besluten fattas i riksdagen och i kommuner och landsting (samt regioner). En stor andel av det som tidigare var offentlig verksamhet drivs idag privat; dvs mycket beslut som tidigare fattades med insyn och öppenhet med demokratisk förankring – beslutas idag istället bakom lyckta dörrar i företag och ägarinstitutioner (bl a vårdens nya ägare; riskkapitalbolag lokaliserade i skatteparadis). Men även utöver denna idag direkt privatiserade personalpolitik så beslutas förstås mycket om människors arbetsvillkor i den privat sektorn. En samhällskritisk maktanalys måste också betrakta det som sker i parlament utifrån styrkeförhållanden i samhället (ex.vis hur väl organiserade är arbetsgivare, kvinnor, arbetare, kapitalägare, militärer etc). En feministisk analys av en riksdagsdebatt måste förstås (vilket jag tänker att ni också gör) göras utifrån ett sådant vidare perspektiv.

Det är nog inte helt sant att alla politiker (förutom F!) hatar barn(ang det ni skriver om barnomsorg)? I Umeå stod det tidigare på en vägg mitt i stan “Moderater hatar barn”! Någon gång i historien byggdes ju faktiskt barnosorgen ut – trots att politiken då var betydligt mer mansdominerad än nu, F! inte hade bildats, BNP var betydligt lägre än idag etc.

Och det är väl kanske någonstans här jag skulle vilja se lite nyanser hos F!. Vänsterpartiet visade i en rapport om feministisk ekonomi för ett par år sedan att kvinnors löner sjönk efter att de särskilda kvinnoavtalen avförskaffats. Dvs – ett “feministiskt beslut” gav i sig ingen effekt. Det var när den offentliga sektorn byggdes ut och privata arbetsgivare – som tidigare kunnat exploatera kvinnors arbete väldigt billigt – tvingades konkurrera med både bättre arbetsvillkor och högre löner – som kvinnors löner (absolut och i andel av mäns löner) började stiga.

Och med allt det här vill jag säga att det finns nyanser, pågående konflikter, ett politiskt spel – där jag gärna skulle vilja se att F! deltog på allvar – inte bara ställde sig utanför och sade -“där är allt patriarkalt”, “- här är vi, utanför, med lösningen och svaret”. Det fanns feministiska inlägg även i dagens debatt (jag lyssnade på delar av den på radion). Det finns nyanser, även i helvetet.

Jag har hört att F! är oerhört framgångsrika idag, växer kraftigt och nya arbetsgrupper startar överallt över hela landet. Det var också en historisk framgång med tre mandat i Simrishamns kommunfullmäktige. Men för att bli en ännu viktigare politisk aktör så tror jag att det ibland krävs lite mer av ett inifrån-perspektiv på politiken. “rena händer utanför politiken” lockar för få väljare.

Med patriarkala hockey-termer: Släpp sargen. In i ringen o jobba lite!

Reply
Fi i Västra Götaland

Fredrik,
Tack för ett mycket intressant och bra inlägg. Svarar som hastigast och besöker bloggen lite senare.

Tror inte heller att politiker i allmänhet “hatar barn”, men faktum kvarstår ju: barn har fått mindre. Och anställda inom den sk välfärden fått allt mer arbete att utföra på kortare tid. Det som är viktigt premieras och vice versa. De sanna politiska ideologierna finner man sällan (läs aldrig) i tjusiga program eller valmanifest. De finns stämplade ute på demensboenden, på kvinnors lönesaldon, i skolor, kollektivtrafiken osv osv. När Juholt inte är främmande för SNS förslag om “välfärdsjobb”, är det en sådan stämpel. Synen på arbeten som simpla kneg som vem som helst kan utföra. Vem som helst är arbetslösa med låga ersättningar. ja som kan tvingas till vård och omsorg.

Fi är inte alls unika, när det gäller enstaka frågor. Det unika är att vi ser sambanden och att allt hänger ihop. Ett “vidare perspektiv”, som du skriver. Ett fluga gör ingen sommar. Det gör heller inte ett feministiskt beslut. Jag lyssnade också på debatten och visst fanns det, precis som i alla budgetar/debatter korn av feminism. Men det räcker inte med lite och bara ibland. När inget “viktigare” är på agendan.

Håller absolut med om vikten av ett “inifrånperspektiv”. Vi tillsatte en skuggriksdagsgrupp på kongressen, som Gudrun Schyman leder och som följer besluten framöver. Där släpper vi sargen och får jobba lite:)

/Marita

Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.