Ledarna höll ett mycket bra seminarium i Almedalen om kvotering till börsstyrelser. Bl.a. tog man upp det faktum att allt fler länder i Europa lagstiftar i frågan. Men i Sverige råder beröringsskräck. Hemska tanke att någon (läs kvinna) utses pga av sitt kön. Fastän så många (läs män) utsetts just pga av deras kön. Och kompetens kvoteras därmed bort. Nu vill flera företrädare för näringslivet slippa “partipolitiskt käbbel” och se en blocköverskridande överenskommelse om kvotering. Och hur svårt kan det vara? Så fort det kommer till jämställdhet blir det uppenbarligen knepigt. Rymdforskning, nanoteknik, strängteori fixar mänskligheten galant. Men lika villkor…ojojojoj…som löner, förblir ett olöst mysterium.
Trodde fler landat i en genuin reflektion över den svåra gåtan jämställdhet. Om pengar, ojämställdhet och varför man faktiskt väljer något så tragiskt som att bränna 100 000 kr. Trodde fel.
…………. Somliga må tycka detta är naivt för det är ”en långgående process” men medans FI hade roligt och grillade 100 kronors sedlar på en grill så dog 24 000 barn runt om i världen. De är nämligen den siffra som UNICEF redovisar om antalet barn som dör runt om i världen varje dag. Med 100 000 kronor hade man enkelt kunnat vara med och bidragit till att rädda liv, tjejer som killar världen över. Istället används denna summa som en symbolik – viljan i politiken var tog den vägen? Matilda Sundquist Boox (FP) Arbetarbladet
Tänk, det undrar jag också: vart tog politikens vilja vägen? Ingen som vet, ingen som vet. Fi har ett konkret förslag om att jämställa lönerna genom en jämställdhetsfond. Även det ett område som omgärdas av beröringsfobi. Folkpartiet (och alla andra partier) har..hmm…..ingenting. Vad Folkpartiet däremot har, är en gigantisk säck med pengar. En sprängfylld valbudget med 25 MILJONER som hade räddat ofantligt många liv. Om man hade viljan att göra så. Det hade man inte. Märklig ekvation: mycket pengar behöver aldrig rädda liv. Lite pengar måste.
När vår eld slockande i Almedalen, fortsatt den att brinna på annat håll. Som i Värmland, därArvikafestivalen nästa år satsar på jämställd artistbokning (vilket framgår i Sydsvenskan). Och elden för jämställdhet sprider sig. Runt om i världen sätter vi spår. Och till slut når vår solidaritetspolitik till just de fattiga flickorna. Samtidigt som Folkpartiet & Co tapetserar Sverige med valaffischer, TV-reklam och allt annat som inte åstadkommer mer än en ekande tom skatte(betalar)kista.
– Marita –
Lämna ett svar