Varsel – var är frågorna?

Alldeles för ofta saknas frågorna i intervjuerna. Ja, inte frågor förstås, utan de viktiga frågorna. De som kan ge svaren på hur allt hänger ihop, hur sanningen ser ut. Egentligen.

Senast avsaknaden av  frågor lyste med sin närvaro, var i nyhetsrapporteringen kring dels det kommande (nåja, officiellt beslut skall tas, men det är ju bara formalia) varslet på Karolinska och andra sjukhus, dels permitteringslöner till fordonsindustrin.

Lydigt nöjer man sig med att återrapportera  intervjupersonernas slaka förklaringar om vad ett varsel de facto innebär.  På Karolinska skulle uppsägningar delvis kunna undvikas genom pensionsavgångar och genom att inte förlänga vikariat. Men alltså, hallå…..sjukhus skär inte ned på “produktionen” i tider av sämre ekonomi. De har inte färre patienter att vårda.  Bara färre personal. Här löd den uteblivna frågan: “Innebär ett varsel att färre vårdanställda får jobba mer?” Och sedan “Hur mår den personal som är kvar och vad innebär det för själva vården?” Och sedan “Kostar inte det då mer att avskeda och finns det inte risk för patientskador” Osv osv.

Permitteringslönerna var nyhetsgods i går morse när Göran Hägglund centerpartiet,  deklarerade att jajajmensan, nu tittade näringsdepartemenetet på frågan. På kvällen satte Reinfeldt ned foten och sa att det gjorde man visst inte.  Alliansen som gullas med för sitt samförstånd, fick aldrig frågan om splittring. Men det är strunt samma. Det viktiga här är det till synes kloka som Reinfeldt säger, nämligen att Volvos aktieägare minsann hade så mycket cash att de borde ta ansvar för sina anställda själva.  Klokt och ansvartagande. Nästan. De miljarder som alliansen tidigare bestämt att pumpa in i fordonsindutrin  – var fanns kraven på aktieägarna då?  Den tysta frågan om “Hur kan Du förklara skillnaden mellan stödpengar och stödpengar?”, ekade stumt.

Är innerligt trött på att ingen ser till helheten. Att trygga människor som mår bra faktiskt är billigare för samhället. Att arbetslöshet och pressade löntagare är svindyrt.  

Skulle kunna skriva spaltmeter om slakten av offentlig sektor på 90-talet. Om kvinnors arbetsplatser som aldrig riktigt räknas.  Som kan skäras ned allt efter behag och politisk (o)vilja.  Som aldrig är lika viktiga som industrin. Men som sagt, jag är trött på fragmentariska beskrivningar av samhället.  Så jag återkommer.

Marita

No Comments

veronicasvard

Ja, varslen inom vård- och omsorg har inte ens börjat och frågan är om det kommer få samma uppmärksamhet som varslen inom mansdominerade industrin. Jag skulle också kunna skriva spaltmeter långt svar på ditt inlägg, men vi lär väl få återkomma till ämnet alltmer framöver gissar jag…

På Karolinska utredde man ju förra året kostnaderna och kom fram till att den stor skev kostnad är att det är oproportionerligt många läkare anställda (de är ju dyrast i drift också). På Karolinska pågår väldigt mycket forskning, så trots att det är ett “överskott” på läkare så råder läkarbrist i det kliniska arbetet,vilket bidrar till stress och sämre bemötande, vilket jag som kurator får hantera med patienters upprörda reaktioner. Ditt resonemang om att strunta i att förlänga vikariat i en vikariebransch känns som att det kan slå fel i det här sammanhanget, det blir nya vikarier istället pga att personalen faktiskt behövs. Och jag som snart har gått på vikariat i 2 år, är ganska inarbetad vid det här laget, skulle då göras av med, men grundproblemet i strukturen vara kvar.

Ett annat stort ekonomiskt problem för Karolinska är att det är högspecialiserad kostsam vård inom flera sektioner som har ett upptagningsområde över hela Sverige (och ibland internationellt). Förra sjukhusledningen godkände ett fruktansvärt dåligt upphandlingsavtal med övriga landets landsting, vilket gör att Karolinska själva får stå för stora kostnader som borde ligga på hemlandstinget. Och SLL:s moderata politiker har ju heligt lovat att inte lyfta ett finger för de 800 miljoner back som Karolinska ligger för 2008. Det råder viss panik kan jag meddela bland chefer.

Ja, det blir ett spännande arbetsår!

Reply
fiavg

Du har alldeles rätt när det gäller vikariat. Jag slarvar, samtidigt är det inte det jag vill åt här. Utan avsaknad av en verklighetsbild. Menar att man inte kan säga att man inte behöver avskeda genom att inte förlänga vikariat/via pensionsavgångar. Om 1 vikariat inte förlängs, ja då är det ju 1 färre i organisationen. Om 100 inte förlängs = 100 färre. Osv. Visst man avskedar inte individen, men man avskedar tjänsten.

Men helt sant- vikariaten är skit.

Bra beskrivning Du ger av situationen i Sthlm. Självklart måste vi också ha en mer specialiserad vård på vissa sjukhus o mindre på andra. Om staten tog över ansvaret borde de ekonomiska problemen bli betydligt mindre. Iaf vid kostnader över länsgränser.

– Marita –

Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.