Det finns diskussioner som är tröttsamma, upprörande och ….gäsp…helt onödiga på samma gång. Världen står i brand. Ekonomin krisar. Krig skördar otaliga offer. Ändå går en del medborgare i taket över allt som kan hota heteronormen. Och jag fattar inte. Om någon/något utgör ett hot mot barnen, mot det egna livet, ja t.o.m mot materiella ting (nja…) förstår jag. Men hotet mot könsnormer…???
Hur kan kön och sexualitet vara så provocerande? SvD:s artikel om föräldrarna till Pop, väckte starka känslor. Föräldrarna valde nämligen att inte berätta det 2,5 åriga barnets kön för omgivningen. För att barnet skulle slippa bemötas med de könsstereotyper som vi alla dras med.
Elisabeth Sandlund på Dagen reagerar:
Men nog undrar jag litet försynt om det inte finns några kloka människor i de unga föräldrarnas närhet, till exempel på barnavårdscentralen, som kan berätta för dem att det är viktigt för alla barn att få växa in i sin identitet, där könet är en av de viktigaste beståndsdelarna. Även Pop är skapad av Gud, till man eller till kvinna, inte till ett könlöst “det”.
Bäst att Elisabeth fortsätter med ledare i Dagen och inte utbildar sig för arbete på t.ex. “barnavårdscentralen” Där hade hon träffat barn som varit ett “det” som hon skriver. Barn med oklar könsidentitet har Veronica bloggat om under rubriken Föraktet mot det “avvikande”.
När riksdagen igår beslutade om könsneutrala äktenskap, har vi fortfarande lång väg kvar . Långt kvar på vägen kantad med fördomar mot allt som inte är hetero. Och myten om jämlika Sverige i framkant, får sig än en gång en törn: Sydafrika godkände äktenskap mellan homosexuella flera år tidigare.
I Nepal finns förslag att lagstifta om ett tredje kön. Det som enligt Elisabeth Sandlund och andra alltså inte finns. Iaf har tydligen bara Gud skapat 2 st….ett skolexempel på hur fördomar föds ur okunskap. Redan nu har en privat bank i Nepal en tredje ruta för “other” när man öppnar bankkonto. Vore något för svenska banker att ta efter när de sopat ut bonusskiten.
Så kan alla vi skraja heteros tagga ned och bli mindre nojiga över allt som inte är som vi. Och vad förenar just oss – helt säkert har vi fler olika preferenser som skiljer oss åt än som förenar.. 🙂
– Marita –
Ottar rapport: I Sydafrika får homosexuella rätt att gifta sig i kyrkan
men-
det här barnet är inte könlöst. Och inte en transperson.
som jag ser det är det en grej att som i nepal- erkänna biologiska variationer, eller som i det här fallet, demonisera biologiska skillnader. Frågar man en transsexuell, så kommer det ofrånkomligen upp alla de tillfällen de minns som varandes små pojkar, som tvingades klä sig som flickor, eller vice versa- julklappar som man fick men inte ville ha och alla de tillfällen när man blev stolt när någon “antog” att man var det andra könet.
Kontentan är att kön är viktigt, men föräldrarna i det här fallet uppenbarligen har valt att offra just den aspekten av sitt barns identitet pga. vad som verkar vara -okunskap.
Jag hålla med Shelley helt och hållit.
Det är precis som barn som vet inte vem deras biologiska föräldrar är. Inte alla störs av att inte veta men de flesta ville träffa de. När syskon som aldrig träffats tidigare först träffas så är det oftast så att de ‘känner igen’ varandra bara genom deras delade DNA personlighet.
99 % av människor är av en eller den andra könet och det är viktig att vara trygga i det man är. Jag är själv ett udda Hippie ‘freak’ som aldrig acceptera den mesta i våra samhället men ingen kan må bar av att vara själv blind och det är det som den här förvirrade och ytterst okunniga föräldrar gör försöka gör med deras barn och det har ingenting med mobbning eller frihet att göra.