För mycket jämställdhet?

Tisdagens Debatt frågade om jämställdheten gått för långt. Om vi “överdoserat jämställdhet?”  Jag förstår inte frågan.  Helt enkelt för att den blinkar illröd logisk error. “För långt” “överdosera” innebär ju att det är ojämställt. Eller? Tänk en TV-debatt där frågan ställs om rättvisa – har den gått för långt? Rättvisa mellan ex. rika världen och tredje världen.  Rättvisa kan aldrig gå för långt, aldrig bli för mycket  – då är det Orättvisa.  Eller för Janne Josefssons utsatta medborgare – kan rättvisa i deras fall överdoseras?

Janne Josefsson gör otroligt bra research när det handlar om just utsatta medborgare.  Han gräver och ifrågasätter. Ställer till svars. Men när det kommer till “jämställdhet” i allmänhet och “feminism” i  synnerhet, blir det riktigt jobbigt för Janne. Då muttrar han ex. “jahaja, män är djur” , närmast tvångsmässigt.  Då är ingen bakgrundskoll viktig, då ersätter klyschor och rykten fakta.

Gudrun sammanfattar debatten

Jag vet inget annat ämne som behandlas med ett sådant förakt för kunskap som jämställdhet och feminism. Utan någon som helst ambition att klargöra vad man talar om släpps den ena dinosaurien efter den andra fram. En zoologiprofessor (!) får prata om att kvinnor ska föda barn från 15 till 45 år. Det är det vi är skapta för. En relativt ung kvinna som hunnit vara hemmafru i 18 år fick ge röst åt de som ser jämställdhet som svaret på hur jag privat ordnar med fördelningen av arbetsuppgifter i mitt eget hem, i min egen familj. Om jag säger att jag tycker att det är jämställt spelar det ingen roll vem som gör vad eller vem som drar in pengarna. Det är jag som bestämmer om det är jämställt eller inte.

Debatten var alltså utmattande reaktionär, med hemmafruidealet som en pyrande oroshärd. Kristina Hultman tog galant upp arbetstidsförkortningen och undrade varför frågan var stendöd, när kortare arbetsdag i själva verket är central för just jämställdhet och dagens ekonomiska kris. Svaret uteblev och visade med all tydlighet på det iskalla ointresset.

Så handlar det plötsligt om jämställd sex och muttrande gör Janne sig hörd: att jämställd sex skulle vara som sex mellan” syskon” ????? Jannes märkliga inlägg förutsätter att med jämställdhet blir sex trist eller snarare inte alls. Förutsätter alltså att bra sex kräver maktordning. Mannen över och kvinnan under; bildligt och bokstavligt. Mannens njutning och kvinnans…fejk, kanske? Så sa han förstås inte, men resonemanget leder dithän. 

Kanske kan debatter kring jämställdhet börja någon annanstans, Inte utifrån glada hemmafruar som avsäger sig framtida pension, som är så himla lyckliga över att få leva på sin man. För sin man. Utan från t.ex. sex. Och därifrån diskutera vad jämställdhet betyder. Från individen till samhället. Från kärlek till delad föräldraförsäkring. Från älskog till lika löner. Långsökt? Nä.

Börja med fejkad orgasm.  Där vi kan vi snacka överdosering. Den som alla känner till och ingen vill prata om.  Väldigt privat, men tyvärr allmängiltigt. Är det någon som inte vet vad jag menar…………..?

Några ville iaf prata om det och de skrev en bok: “Fejkad Orgasm”. Köp den, läs den och fundera på hur skön sex och jämställdhet hänger ihop. 

/Marita 

På Bokus kostar Fejkad orgasm 141 kr

Provläs på Adlibris   

Ordfront länkar till recensioner

No Comments

Kerstin, Kristianstad

Debatt igår gjorde mig så mörkrädd att jag inte kunde sova. Jag har inte fattat att det har gått så mycket bakåt.
Och så kommentaren från Janne Josefsson. ” F! finns dom kvar?” Man tror inte sina öron. Ja, dom finns kvar. Men inte i svensk media. Därför att vi inte söker konflikt. Konflikter finns det nog av överallt.
Tur att det visar sig lite fler feministiska debattörer som Kristna Hultman och Åsa Mattsson. Gudrun Schyman kan ju inte vara överallt.

Reply
fiavg

Hej Kerstin
Håller absolut med. Både Kristina Hultman och och Åsa Mattsson är fantastiskt bra debattörer. Samtidigt var debatten ett så´nt lågvattenmärke att jag tycker det är slöseri med både tittar- och debattörstid.

Fi-kommentaren var tvångsmässig. Ett tvång att förminska.

/Marita

Reply
fiavg

Precis – det var den allra bästa jämförelsen. “Har vi för mycket fred?” : Blir det för tråkigt?

/Marita

Reply
vmm

Självklart kan inte jämställdhet gå för långt, men det var nog en smula retorisk fråga och det var inte just det som menades. Troligen menades om jämställdheten är på fel väg och om precis allt är värt att offras i dess namn. Om man jämför med Freden kan man ju säga att fred inte kan gå för långt men ska vi verkligen skjuta alla som inte vill ha fred? Ska Israel släppa en atombomb på Gaza för att då blir det fred? Näe, det låter inte som någon fiffig lösning.

Alla vill ha mer jämställdhet men eftersom vi inte är överrens om vad jämställdhet innebär och därmed inte hur vi tar oss dit så blir det luddigt att bara säga att man är för mer jämställdhet. Alla blodiga revolutioner och krig har skett med motiveringar om ökad rättvisa, frihet och sådana saker. Ingen har gått ut i krig med motiveringen att nu ska vi ut och döda och skapa förödelse. Alla kämpar för något fint, och sedan blir det ändå bara elände som resultat…

Nåja. Men jag som är antifeminist kämpar för jämställdhet och andra som är feminister kämpar för jämställdhet – fast troligen kämpar vi inte för samma sak och definitivt inte på samma sätt.

Reply
fiavg

Hej VMM
Du beskriver det bra: “Troligen menades om jämställdheten är på fel väg och om precis allt är värt att offras i dess namn” Vilka är offren – vad är det som försakas? Där är problemets kärna.

Sedan” Men jag som är antifeminist kämpar för jämställdhet och andra som är feminister kämpar för jämställdhet – fast troligen kämpar vi inte för samma sak och definitivt inte på samma sätt” Vad är Ditt sätt att nå jämställdhet, till skillnad från mitt?

Hälsar Marita

Reply
vmm

Hej Marita!

“Vad är Ditt sätt att nå jämställdhet, till skillnad från mitt?”

Jag anser att ojämställdheten beror på att vi alla har olika föreställningar (tankar, åsikter, ideal osv) om män och kvinnor. Vi delar in alla människor och allt i samhället i män och kvinnor, manligt och kvinnligt. Det är orsaken till problemet. Sedan leder det till att män och kvinnor behandlas olika i alla möjliga situationer.

För att få jämställdhet så måste vi sluta tänka på män och kvinnor som två olika kategorier av människor. Och det vi absolut inte får göra är att värdera dessa kategorier. Jämför gärna med hudfärg. Jag vill inte att vi ska tänka på människor i hudfärgstermer och dela in mänskligheten i svarta och vita. Och jag vill absolut inte att vi ska lägga in värderingar i form av bättre eller sämre eller sådana saker kopplat till dessa kategorier.

Feminismen tycker jag kategoriserar människor utifrån kön och också kopplar olika värden till könen, överordning och underordning är ju det grundläggande. Detta synsätt måste motverkas och när det är borta så menar jag att vi uppnått jämställdhet.

Reply
fiavg

Tack för svar VMM – har Du ngt namn eller vill Du bli kallad för VMM?

Håller med, därför är jag Fia: att kategorisering inte skall behövas. Men utan den kan vi inte påvisa skillnader i lön, uttag i föräldraförsäkring etc. Som att vi inte skulle ha en uppdelning i fattiga o rika (förenkling, förstås). Utan inkomstrelaterad statistik, skulle klyftorna kunna öka hejdlöst o utan att ngn vet, utan att ngn reagerar. Som en uppdelning mellan gruppen män o gruppen kvinnor.

Målet: ett samhälle utan uppdelning i män o kvinnor – vi är ense, antar jag?

/Marita

Reply
vmm

Marita:

Klart jag har ett namn men jag nöjer mig med vmm i debatterna. Det står för Vit Medelålders Man, vilket jag är, och klassificeras som, men som i grunden är en ironi eftersom det är just det jag inte vill bli kallad för. Men kalla mig för vmm här på internet.

Jag är en smula restriktiv med att lämna ut mitt namn eftersom jag är antifeminist och också öppet berättar på min blogg att jag röstar på Sverigedemokraterna. Sånt leder tyvärr till hot så jag avstår med att go public. Jag är en fegis men jag hoppas du förstår.

Vi är absolut ense om målet, dvs att män och kvinnor ska värderas lika men sedan börjar oenigheten 😉 Den feministiska lösningen är att t.ex. styrelser i företag ska bestå av någorlunda 50% av vardera könet. Då kommer män och kvinnor att ha lika möjlighet att sitta i en styrelse och beviset är så att säga att styrelseposterna är jämnt fördelade bland könen.

JAG tycker att det är hemskt att ens tänka i termer om att en jämn könsfördelning är ett tecken på jämställdhet för jag tycker kön ska vara en grej som inte räknas. Om styrelsen består av bara män eller bara kvinnor eller lika många män och kvinnor är struntsamma, och det gäller att kämpa för att alla ska se det som struntsamma. Det är “struntsamma” som innebär jämställdhet och om man räknar könssammansättningen i styrelsen så är inte könssammansättningen struntsamma. Hängde du med?

Reply
fiavg

OK, men fattar nog inte: SD är ju PK, även om de (ni) gärna utger er för att vara i utkanten av acceptans. Så svämmar ju nätet över av rasist o antifeministiska kommentarer. Måste bara fråga, varför är man SD:are? Observera inget påhopp, utan bara genuint intresse varför man väljer SD.

Ex. bolagstyrelser, tror jag hänger med – Men kvotering finns ju redan, det är ju därför bolagsstyrelser består av mestadels män. Könskvotering har funnits sedan urminnes tider. Man kan vara indirekt könskvoterad till en bolagsstyrelse, men också till omvårdnad, som kvinna. Män passar så fint till att göra vissa saker, kvinnor till andra.

Tycker Du så också – att kvinnor passar bättre för vissa uppgifter o män till andra? Just pga av kön? För det gör ju SD som parti. Så är det några som är besatta av kön. är det ju just Sd. Så där hänger jag inte riktigt med.

/Marita

Reply
vmm

Marita:

Tack för dina frågor.

Först och främst vill jag påpeka att jag inte representerar SD på något sätt. Jag har varit medlem (tror det var 2005 och 2006) men lämnade dom för att jag inte klarar av att vara med i ett parti som jag upplever som moralistiskt. Men vore det val idag så skulle jag rösta på dom och jag röstade på dom 2006.

Varför man är SD:are?

Jadu… Jag vill ha ett samhälle med gemenskap och där vi känner samhörighet. Jag vill ha det folkhem som alla säger att socialdemokraterna aldrig lyckades skapa under 1900-talet. Jag vill ha ett sprudlande fritt näringsliv där det finns en klar uppdelning av näringslivets uppgifter och samhällets uppgifter (det går inte att beskriva i korta ordalag vad jag menar – se gärna min blogg). Jag tror på ett avsekularisterat samhälle och ett samhälle där människors liv är okränkbart. Marknadsekonomi, folkhem och respekt för människan. Ungefär så kan man sammanfatta min politiska åskådning. Och då är det SD som jag hittat, även om jag som sagt inte ställer upp på allt och därför inte passar som medlem.

“Tycker Du så också – att kvinnor passar bättre för vissa uppgifter o män till andra? Just pga av kön?”

Eh… nä. Det är ungefär just det jag är emot. Dvs synen på att män ska göra si och kvinnor så.

“För det gör ju SD som parti. Så är det några som är besatta av kön. är det ju just Sd. Så där hänger jag inte riktigt med.”

Här blir jag en smula matt. SD pratar INTE om kön. Dom bryr sig INTE om vilket kön som styrelsemedlemmar eller hemmaföräldrar har. Det är just det dom inte gör. Och det är just det här inte-bry-sig-omandet som feminister tolkar som ointresse för jämställdhet medan jag eftersträvar ett inte-bry-sig-omande. När INGEN tänker kön eller bryr sig om hur många män eller kvinnor som gör si eller så DÅ har vi jämställdhet.

Feminister bryrsigom könsfördelning medan SD inte gör det. Vem anser att kön spelar roll?

Reply
fiavg

Tack för svar. Ja, jag kollar gärna Din blogg.

Jojo, SD ger klarar uttryck för att kvinnor passar bäst för det ena o män för det andra. SD pratar en massa om kön. Kolla här på SD:s hemsida http://sverigedemokraterna.net/nyhet.php?action=fullnews&id=640 där Anna Hagwall grattar på Mors Dag:
“……………..I ett samhälle där kvinnornas sanna roller erkänns och underlättas mår alla bra.

Men hur förbereder vi våra döttrar inför den ansvarsfulla rollen? Får de veta av oss att meningen med livet inte är att samla på sig egotrippade upplevelser, att gå över lik för att göra karriär, att synas på löpsedlar för sitt utseendes skull, eller sina skandalösa beteenden. Varnar och uppmuntrar vi dem att vara rädda om sin fruktsamhet, sin hälsa, för sina blivande barns skull också? Samtalar vi stilla med våra döttrar om att lycka är att ge, att öka välbefinnandet på jorden? Visar vi vägen? Är vi förebilder?……………….

Trots allt – hur än vi försöker påstå motsatsen – är kvinnans biologiska kall att bli mamma och ta hand om sina barn.”

Sedan Familjepoliitken, under rubriken “Familjen är hjärtats fosterland”
“En ökad ombytlighet i förhållandena mellan män och kvinnor och ett allt starkare ifrågasättande av varje barns rätt till en mor och en far riskerar att förstärka känslan av otrygghet och rotlöshet hos många av våra barn. ”

/Marita

Reply
vmm

Hagwall var väl en av dom som var med och startade SDs kvinnoförbund. SD hade fått kritik för att vara för “gubbigt” och att vara ett av få partier som “inte ens” hade något kvinnoförbund.

Jag är såklart kritisk till att ett kvinnoförbund bildas och du ser ju hur det går. Man pratar om kvinnor som en alldeles egen kategori av människor. Många tycker såklart att det är ett steg för att få mer jämställdhet om kvinnor har ett förbund där man kan prata “kvinnofrågor” och se saker ur “ett kvinnligt perspektiv”.

Men det är enligt mig ett steg bort från den jämställdhetstanke som jag vill ha att bilda kvinnoförbund och som sagt ser du hur det går. Jag har inget försvar för SD här annat än att många andra partier är ännu värre på den här punkten.

Att bilda kvinnoförbund kommer inte att göra könet till en mindre betydelsefull faktor för människor och samhälle. Tvärtom.

I familjepolitiksfrågan så håller jag förvisso med om att familjen är en viktig institution och viktig för barnet, men jag har personligen inga som helst problem med ensamstående föräldrar eller familjer med två mammor eller två pappor. Som jag sa tycker jag SD är lite väl moralistiska och här finns en av punkterna som jag är kritisk mot, dvs. att SD predikar moral om hur familjer idealt ska se ut. Det gillar jag inte.

Reply
fiavg

Fast i SD:s fall är män o kvinnor för alltid uppdelade, helt enkelt för att könen ses som olika. Så oavsett kvinnoförbund eller inte, så är kön fundamentalt för SD. Likaså är ju SD tillsammans med KD ,det mest homofobiska partiet i Sverige. Så skall Du rösta på ett parti som inte vill ha uppdelningen, att kön inte skall spela roll + att ingen finger skall pekas åt olika familjekonstellationer, tja då får Du rösta på Fi…:)

Skriver just nu inlägg om SD o familjepolitiken…:) Veronicas Intersektion tipsade om bra debattartikel idag. Läser Din blogg ikväll.

/Marita

Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *