Fattigblogg – gott eller ont?

Fattigbloggen …..mja, varit ambivalent. Att leka socialbidragstagare under 1 månad. Eller att ge socialbidragstagarna en röst. Bestämde mig för det sistnämnda. Till slut. För  Jessica Ritzén leverne på existensminimum gör skillnad. De tysta får äntligen en röst. De tysta som regeringar av olika kulörer, särskilt den blå, jagar med blåslampa. De tysta som definieras som “utanförskap”, som problem. 

Rent konkret har Fattigbloggen rättat till Stockholms nivå för elförbrukningen. Vilka opinionsbildare har brytt sig om accepterad elförbrukning? En skitsak för väletablerade journalister, men viktigt för alla de som inte kan leva på låtsasnivåer.

1 månad är kort tid. Hoppas innerligt att Jessica fortsätter rota i välfärdstatens soptunna och ge styrka  åt ännu fler svaga röster.  Åt kvinnor som begått brottet arbete och straffas med arbetslöshet.  Åt barn som föds fattiga, som växer upp i tron om ett sämre värde. Åt alla de som finns, men som aldrig syns.

Mediajaktenpå  det verkliga utanförskapet, de rika fantasifigurerna  fortsätter tills vi tröttnar på att läsa om inkomster som härrör från Bröderna Grimms värld.  Men vi måste komma bortom skandaler och krav på avgångar, vi behöver en medial uppmärksamhet som förändrar, som Fattigbloggen.

– Marita –

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.